Jag vet inte vad jag ska skriva, sitter här nu helt ensam hemma och tänker på vad jag har gjort dom senaste tre åren, de bästa åren också. Kommer ihåg första gången jag klev in där på elevhemmet och fick se mitt rum, jag grääät som en tok för jag tyckte det var så himla fult och där vägrade jag bo! Men efter att jag hade spenderat en hel dag i gamlis hallen och mamma och nellie hade vart på ikea, då när jag kom hem på kvällen grät jag igen, för då hade dom gjort det så fint, och jag ville aldrig lämna mitt rum. Jag sov där första natten en lördag till söndag, det kommer jag ihåg, för jag skulle upp tidigt på morgon för att gå till gamlis hallen och spela yttligare matcher hela söndagen, jag vill inte gå, jag ville inte lämna mitt fina rum! Men det gick bra och mamma och pappa kom och kollade på matcherna så jag var nog den lyckligaste tjejen i världen då :)

Första dagen på GUC var också helt sjuk, jag ser mig fortfarande när Kajsa kommer in där i klassrummet med sin mossgröna jacka och svarta väska och hon frågar: Kan jag sitta här. På stolen brevid min. Sedan säger läraren att vi ska ha ett litet mattetest och jag och Kajsa kollar på varandra och håller på dör, mattetest nu? första dagen? aja, det gick bra iaf (tror jag). Kommer du ihåg Kajsa? Vi hade väl typ samma svar? hahah

Sedan dess har tiden bara fortsatt, vi vart en grupp med 6 tjejer, redan första veckan, och sedan dess har jag tänkt att jag aldrig vill flytta ifrån Uppsala och lämna dom, fyfan vad hemskt! Vi har gråtit tsm, skrattar, festat och har haft allmänt JÄVLA roligt! ...

Men snart är det studenten, vi har lov nu vecka 8 och sedan är det praktik och sedan är det typ bara en månad kvar när vi kommer tillbaka till skolan innan det är studenten.. Och vad ska jag göra utan Lisa som är min lilla mamma, hon hämtar mig innan skolan och lämnar mig när dagen är slut och säger alltid: Jag hämtar dit tio i åtta i morgon, hejdå! Det måste vara det bästa som finns, att ha liksom en extra liten mamma när min mamma är så långt bort just då. Jag älskar er allihopa! Vad kommer hända när vi tar studenten? För det första ska vi njuta av den dagen tsm och vara lyckliga alla tillsammans. Jag längtar såå till studenten, men ändå inte. Tänk när jag ska börja packa ur lägenheten som jag bor i just nu, och när alla kommer stå och vinka av mig, jag kommer gråta. Det kommer nästan en tår nu när jag skriver det, herregud flickor, om vi tappar kontakten då vet jag inte vart jag ska ta vägen, för ni är det bästa som har hänt mig unden den här tiden, hade jag inte träffat er hade jag aldrig vilja åkt tillbaka till uppsala varje måndag morgon, om jag inte hade vetat att ni var i skolan och att jag skulle få träffa er igen. NI vet att ni betyder otroligt mycket! 

<3